Natten

av Erik Bergérus

Natten har svept in staden i en mörk slöja. Månen och gatlyktorna hjälper tillsammans med den glada julskyltningen till att lysa upp den snöklädda marken. Små vita flingor dalar sakta ner från himlavalvet. Ingen ser den åldrade mannen som ligger på bänken med ölburkar omkring sig. Han har försökt vira in sin slitna kropp i en röd filt för att värma sig. Människor passerar förbi med sänkt blick. Ingen ser en ensam man i natten. Ingen bryr sig om honom. Ingen vet vem han är, för ingen behöver veta, inte ens han själv.

Han samlar kraft och sätter sig upp. Hans trötta ögon slås sakta upp och han drar åt filten lite hårdare kring axlarna. Han försökte undvika det, men kunde inte undgå att tänka tillbaka. Han tänkte på sig själv som liten. Hur julafton brukade värma. Hur han satt i soffan och knaprade på en pepparkaka intill mormor som luktade parfym och tittade på Kalle Anka. Hur mamma sa "Oj, vem kan det vara?" när det knackade på dörren. Hur han rusat ut i hallen och släppt in tomten som hade en stor säck full av presenter med sig. Han brukade spara någon present till nästa morgon för att dra ut på det roliga.

Ryggen smärtar. Det är inget ovanligt. Han har inte sovit i en säng på flera månader. Han går långsamt på trottoaren. Håller sin röda filt runt sig. Korta steg i sakta mak. Trasiga gymnastikskor pryder hans kylda fötter. Kylan dämpar smärtan. Han ser åt ett par som går längst gatan. De skrattar. De håller om varandra, stannar vid ett skyltfönster och pekar och pratar. Han önskar att det var han som gick där. Han önskar sig så mycket. Mycket mer än en pappa i ett lösskägg kunde ge.

Hans fötter bär inte. Han är för trött. Den grånade mannen sjunker ihop på marken. Han håller om sig själv i ett desperat försök att värma sig. Hans stubbiga kind lägger sig mot asfalten när han sakta låter nacken slappna av. Man vet när man ska ge efter. Man vet när det inte är lönt att fortsätta. Man bara hoppas. Man tänker inte på det. Han stänger sakta ögonen i skenet av röd neon.

En bil stannar plötsligt vid trottoaren. En vit sportbil av senaste modell. Snön dämpar motorljudet till nästintill tystnad. En dörr öppnas och i baksätet sitter en vacker kvinna. Hon ler. Mannen som ligger där på trottoaren samlar sina sista krafter och reser sig upp för att kliva in. Lädersätena är varma och det luktar parfym i kupén. Bilen rullar ljudlöst iväg förbi staden som ligger stilla utanför.

Han andas in. Luften är ljummen och yster, som en nysommareftermiddag. Kvinnan omfamnar varsamt den söndriga mannen. Hon förstår. Hennes händer är mjuka och värmer. Han känner hennes kyss på kinden. Han sluter ögonen och tar in den i sin själ.

I den sena julaftonsnatten ligger en man på den kalla asfalten. Nyfallen snö täcker hans kropp. Nu är han varm. Natten lystes upp av en ängel som lyfte på den röda filten och tog med honom hem.