Mia Mus

av Erik Bergérus

 

Lukten av ny plast fyllde vardagsrummet hemma hos familjen Stenquist. Lådor, instruktionsmanualer och ihopbundna sladdar i olika nyanser av grått låg på parkettgolvet i relativt prydliga rader för att inte blandas ihop. Familjen hade äntligen tagit steget in i informationsåldern och skaffat en hemdator. Sekreteraren och tillika familjemodern Birgitta hävdade bestämt att 15,499 kronor och 50 öre var på tok för mycket pengar att betala för en hemdator. Husets patriark, tillika produktionsansvarig och kommunalstyrelseledamot Göran tyckte däremot att en hemdator behövdes för att stimulera barnens lärande och dessutom så hade han ju mycket på jobbet just nu och lite av detta kunde man ju ta med sig hem för att samtidigt kunna spendera mer tid med sin, genom datorns förträffliga kunskapsprogramvara, vällärda familj. Johan gick till vardags i andra klass men satt nu i soffan och gick noga igenom den digra samling av CD-skivor som följde med familjens nya dator. Hjälpskivan "Detta kan din hem-PC" och några silverfärgade skivor med olika siffror och orden "drivers" och "applications" på, samt spelet "Kan du tänka dig?" vars skiva pryddes av en glad anka och en orangutang. Johan hade använt datorn på pappas jobb några gånger. Han kunde både rita Turtles-gubbar i ritprogrammet och nästan lägga patiens. Nu skulle han få hur mycket tid som helst att fullända sina konstnärliga projekt och spela spel, som han just nu var övertygad om, måste vara riktigt coola. Skulle en anka och en orangutang ljuga?

En av de mindre lådorna var betydligt mer färgglad än de andra. Den hade inte följt med det dyra datorpaketet utan var något av ett infallsköp från herr Stenquists håll. I lådan fanns en ljusblå plastsak med sladd och två knappar bredvid varandra. Knapparna var delvis formade som öron och längst fram stack en liten nos fram. Birgitta plockade upp den.

- Vad är det här för något knäppt? frågade hon och syftade på den torra humorn i att göra en datormus som liknade gnagaren mus.

- Det är ett pekdon, sa Göran som spenderat de senaste 5 minuterna med näsan i en tjock instruktionsbok, det är det verktyg man använder för att navigera det användarvänliga gränssnittet.

 

- Ska du med till tippen? hojtade Göran till sin nu 17 år gamle son som satt i sitt rum på övervåningen och gjorde någonting han ansåg vara viktigt.

- Måste jag? ropade Johan tillbaka med demonstrativt släpigt röstläge. Göran upplyste honom om att så var fallet om det någonsin skulle bli tal om något körkort och så var det inte mer med det.

Bland de saker som Göran och Johan Stenquist hastigt lastade på den, från Preem hyrda släpkärran var en flera år gammal datorlåda som stått i garaget och varit överflödig lite för länge. Till denna fanns även en tjock liten datorskärm, ett solblekt tangentbord och en liten datormus med gula öron och en liten nos längst fram.

 

Ida, 5 år har fått följa med pappa Fabian och hans barndomsvän Spagge till tippen för att slänga gamla uttjänade gipsskivor som blivit över efter renoveringen av farmor och farfars hus på landet. Medan de armstarka unga männen hivar ner gips i containern märkt "brännbart", vandrar Ida iväg till en liten bod av korrugerad plåt som står på området. Där träffar hon den nya bekantskapen Mia Mus som har överdrivet lång svans och öron som gör klickljud när man klappar på dem.